Studenten
Ska börja med mat på bloggen, känns som en god start! roligt va?
En bild säger mer än tusen ord brukar man säga men jag hade lätt kunnat skriva 1000 ord hur fantastisk den här mackan är. Sen hade säkert någon kostexpert kunnat skriva 1000 till om hur onyttig den är men det är irrelevant. (ellen) Jag köpte den på WAWA, vilket är deras Statoil. De har mackor, vi har french hot dogs. Man får helt enkelt välja allt, storlek, allt som är på. Ett bra exempel är att man kan välja emellan 6 olika ostar. Jag försökte ta alla men maskinen lät mig inte....
Ja, detta koncept hade sålt i sverige. Garra.
För jag har tagit studenten! Typ inte men ändå... Det här fick jag i alla fall
De hade problem att säga mitt namn, men allt sånt kommer jag till senare.
For in till skolan runt 10 för att träna, ingen brydde sig egentligen eftersom de snart gått ut skolan, såg mer ut såhär
Jag lirade nog alla spel på hans iphone
Taggade en grabb
Och såklart stolen. Remember toam folks.
Efter 2 timmars lir så for jag hem, tog en riktigt viktig NAP på 2 timmar. Sen trodde jag att var redo för att gå ut high school. Var jag redo?
Jag och brett bytte om, jag fick en present av Janie (bretts flickvän)
Det var en tjocktröja, hon sa att den "passade till mina ögon" Den är riktigt fin och bild på den kommer sen eventuellt.
Sen for vi in, uppklädda med skjorta och slips, det är en grej här i usa att skriva på rutorna på bilarna. Man kan vara taskig, rolig och genialisk med pennorna.
Sen är det ju också att alla ungdomar HAR SINA EGNA BILAR vilket ofta är en stor skillnad från sverige. Denna tjej har denna bil, en normal bil för new hope-ungar. Jag menar, att smälla ut 200 tusen för en bil är väl inget?
Jag och brett vandrar in, tar på oss jackan vi har fått och möter barb i kön.
Hon har köpt en blomma var åt oss. "hon vill kunna hålla koll på sina ungar" Vilket var smart eftersom vi var de enda med blomma.
Nu gick vi till matsalen, träffade alla andra. Tog några bilder
Ledsen att jag bara har bilder på mig och folk, säger inte mycket om vad som hände i matsalen.
Vi gick ut, ställde upp, hade lämnat kameran till Eric som var min kamera-man.
Vi gick in 1 och 1, det var en kamera som filmade allt. Jag och killen som jag gick med var båda med i track-laget. Vi kom överens att ha en "track start" på alla 4. Ska köpa skivan som minne till Sverige, kul att se studenten om 40 år.
Nu satt alla där med sina hattar
Jag sitter i mitten till höger under 1ttan i 2011. Här höll Ryan tal, sen var det dax för en annan man att prata i micken.
Våran rektor, han slutar i år och han fick stående ovationer, blev rörd. Han är en hård men rättvis man i sina bästa år.
Sen ropade de ner ungdomar en och en, det var inte det bästa jobbet med namnet mitt jag hört, tränade ändå med dem 30 gånger.
Här fick man stå i 2 sekunder och visa upp sig för bilder. Och herregud, nu ska jag svära. JÄVLAR VA STOR JAG ÄR. Nog för att jag har "finskor" som gör mig längre men jag blir ännu chockad när jag ser bilden.
Det här höll på i säkert 1.5 timmar. Sen så går 2 kompisar fram till micken och säger något, alla vänder på sin grej på skallen (från höger till vänster, betyder att du har gått ut skolan) Jag visste att det skulle hända men inte när.
Den mest klassiska bilden man kan hitta. En grabb från ghettot hertsön har tagit amerikanska studenten i New Hope Pennsylvania. USA. Wow, det kanske inte är så stort just nu men om några år kan jag se mig själv tänka tillbaka, wow
Efter det här var det dax att fånga min kamera och ta bilder med de närmsta
Vissa personer kommer jag sakna, den här tjejen kommer jag sakna. Alltid glad och så extremt omtänksam.
En lycklig familj
Jag fick också vara med.
Nu gick vi ut och tog några bilder med nytt folk.
Han till vänster kommer bli något riktigt stort i framtiden, Tommy Sutton, och kom ihåg vars ni hörde det först.
Snipp snapp slut, så var sagan slut. Men inte bloggen.
Idag har varit en riktigt speciell dag. Det var fathers day, min sista dag i kyrkan. Jag hade inte varit till kyrkan på 5 senaste gångerna så jag ville säga hejdå och göra det lite speciellt.
Så igår natt satt jag och skrev på detta tal jag skulle säga inför hela kyrkan, hade jag bollarna att ställa mig upp inför alla och snacka?
Jag tränade lite innan jag somnade in, ville sova också eftersom jag skulle upp så tidigt för kyrkan.
Jag kollade på schemat de hade, såg att de hade joys or concerns där. Jag skulle slå till när ingen förväntade sig det.
Stunden kom, barb ställde sig upp och sa att Brett hade tagit studenten och passade också på att be alla be så jag får en lugn resa hem. Sen var det min tur. Jag ställde mig upp, en kvinna fick prata istället och jag satte mig ner igen, barb bara kollade på mig och skrattade lite. Mitt hjärta for upp i varv, det är typiskt att hjärtat alltid drar upp i varv jättemycket innan jag ska göra något sånt här men direkt när jag börjar prata så lugnar det sig.
börjar med att säga Hi everyone, jag ska dra detta på engelska. "My name is tomas Aronson and I am the swedish exchange student that the wachtendorfs is hosting this year." Redan nu ser jag att alla gamlingar lyser upp. Även min hostfamilj lyssnade glatt.
"I am leaving wednesday and I would like to thank Barb, Phil (or as you know him Paul) Då säger paul att det är ett inside joke. "Eric and especially Brett for everything they have done for me.
Här var det lugnt, jag pratade på som att det var bamse jag läste. Fortsatte,
"Giving me a room, feeding me(which cant be fun) Driven me to football or wherever i wanted to. Jag fick kyrkan att skratta också. Det var ett sådant gulligt ögonblick om jag fick säga det själv. (no homo)
"They have done so much for me and it was very easy to fit in the family with the music and sports interrest." Här nickade publiken och familjen.
"It did not take me long to get the "home" feeling, where I could go to the refrigerator without shame haha" (jag skrev faktiskt till "haha" i mitt tal. Det är här det blir tyngre.
Jag lägger min hand på Bretts huvud, "Lastly I would like to thank Brett again for the opportunity he gave me... Exakt här börjar jag harkla mig... Känner att det börjar komma. "the day he told his parents that he wanted a swedish boy for a year. (här var jag tvungen att sluta för att jag inte kunde läsa nåmer).
Tårarna rann och jag försökte uttala orden så gott som det gick. "I can proudly say that i have 2 families, i love you guys, I'll miss you and youre always welcome to sweden"
Satte mig ner, jag kollade på familjen, paul kollade ner, brett kollade ner och Eric kollade ner, jag såg att de var rörda. Den enda i familjen som riktigt visade var Barb som lät sina tårar rinna. Jag fick en kram av barb, en tröstande kram. Vi tröstade varandra lite eftersom båda grät.
kollade runt, hela kyrkan hade en tår i ögat.. Det var ett speciellt moment. Verkligen ett speciellt moment.
Hörde många snyftanden hela tiden ut, det tog säkert 10 minuter och sen vänder kvinnan framför oss och säger, "guys, stop it, you make me cry"
Jag får kramar av folk jag bara pratat med förut. Fick också några "god bless you"
Sen går jag ut, en dam kommer fram till mig och säger, "jag känner inte ens dig och jag gråter" och kramar mig.
Oj oj oj vilken dag, jag är glad att jag tog tjuren i hornen och ställde mig upp inför hela kyrkan. Det var verkligen det bästa stället att säga det på också. Ville ha det också, att andra förstod hur stort det är av dem att ta emot en ungdom i 1 år.
Jag måste sova, ska avsluta snyggt, ni alla vet väl vem kobe bryant är? Visste ni att jag gick på prom på skolan han tog studenten på och gick direkt till NBA?
Ring mig när ni gått på samma bal som kobe bryant gick på.
Peace
En bild säger mer än tusen ord brukar man säga men jag hade lätt kunnat skriva 1000 ord hur fantastisk den här mackan är. Sen hade säkert någon kostexpert kunnat skriva 1000 till om hur onyttig den är men det är irrelevant. (ellen) Jag köpte den på WAWA, vilket är deras Statoil. De har mackor, vi har french hot dogs. Man får helt enkelt välja allt, storlek, allt som är på. Ett bra exempel är att man kan välja emellan 6 olika ostar. Jag försökte ta alla men maskinen lät mig inte....
Ja, detta koncept hade sålt i sverige. Garra.
För jag har tagit studenten! Typ inte men ändå... Det här fick jag i alla fall
De hade problem att säga mitt namn, men allt sånt kommer jag till senare.
For in till skolan runt 10 för att träna, ingen brydde sig egentligen eftersom de snart gått ut skolan, såg mer ut såhär
Jag lirade nog alla spel på hans iphone
Taggade en grabb
Och såklart stolen. Remember toam folks.
Efter 2 timmars lir så for jag hem, tog en riktigt viktig NAP på 2 timmar. Sen trodde jag att var redo för att gå ut high school. Var jag redo?
Jag och brett bytte om, jag fick en present av Janie (bretts flickvän)
Det var en tjocktröja, hon sa att den "passade till mina ögon" Den är riktigt fin och bild på den kommer sen eventuellt.
Sen for vi in, uppklädda med skjorta och slips, det är en grej här i usa att skriva på rutorna på bilarna. Man kan vara taskig, rolig och genialisk med pennorna.
Sen är det ju också att alla ungdomar HAR SINA EGNA BILAR vilket ofta är en stor skillnad från sverige. Denna tjej har denna bil, en normal bil för new hope-ungar. Jag menar, att smälla ut 200 tusen för en bil är väl inget?
Jag och brett vandrar in, tar på oss jackan vi har fått och möter barb i kön.
Hon har köpt en blomma var åt oss. "hon vill kunna hålla koll på sina ungar" Vilket var smart eftersom vi var de enda med blomma.
Nu gick vi till matsalen, träffade alla andra. Tog några bilder
Ledsen att jag bara har bilder på mig och folk, säger inte mycket om vad som hände i matsalen.
Vi gick ut, ställde upp, hade lämnat kameran till Eric som var min kamera-man.
Vi gick in 1 och 1, det var en kamera som filmade allt. Jag och killen som jag gick med var båda med i track-laget. Vi kom överens att ha en "track start" på alla 4. Ska köpa skivan som minne till Sverige, kul att se studenten om 40 år.
Nu satt alla där med sina hattar
Jag sitter i mitten till höger under 1ttan i 2011. Här höll Ryan tal, sen var det dax för en annan man att prata i micken.
Våran rektor, han slutar i år och han fick stående ovationer, blev rörd. Han är en hård men rättvis man i sina bästa år.
Sen ropade de ner ungdomar en och en, det var inte det bästa jobbet med namnet mitt jag hört, tränade ändå med dem 30 gånger.
Här fick man stå i 2 sekunder och visa upp sig för bilder. Och herregud, nu ska jag svära. JÄVLAR VA STOR JAG ÄR. Nog för att jag har "finskor" som gör mig längre men jag blir ännu chockad när jag ser bilden.
Det här höll på i säkert 1.5 timmar. Sen så går 2 kompisar fram till micken och säger något, alla vänder på sin grej på skallen (från höger till vänster, betyder att du har gått ut skolan) Jag visste att det skulle hända men inte när.
Den mest klassiska bilden man kan hitta. En grabb från ghettot hertsön har tagit amerikanska studenten i New Hope Pennsylvania. USA. Wow, det kanske inte är så stort just nu men om några år kan jag se mig själv tänka tillbaka, wow
Efter det här var det dax att fånga min kamera och ta bilder med de närmsta
Vissa personer kommer jag sakna, den här tjejen kommer jag sakna. Alltid glad och så extremt omtänksam.
En lycklig familj
Jag fick också vara med.
Nu gick vi ut och tog några bilder med nytt folk.
Han till vänster kommer bli något riktigt stort i framtiden, Tommy Sutton, och kom ihåg vars ni hörde det först.
Snipp snapp slut, så var sagan slut. Men inte bloggen.
Idag har varit en riktigt speciell dag. Det var fathers day, min sista dag i kyrkan. Jag hade inte varit till kyrkan på 5 senaste gångerna så jag ville säga hejdå och göra det lite speciellt.
Så igår natt satt jag och skrev på detta tal jag skulle säga inför hela kyrkan, hade jag bollarna att ställa mig upp inför alla och snacka?
Jag tränade lite innan jag somnade in, ville sova också eftersom jag skulle upp så tidigt för kyrkan.
Jag kollade på schemat de hade, såg att de hade joys or concerns där. Jag skulle slå till när ingen förväntade sig det.
Stunden kom, barb ställde sig upp och sa att Brett hade tagit studenten och passade också på att be alla be så jag får en lugn resa hem. Sen var det min tur. Jag ställde mig upp, en kvinna fick prata istället och jag satte mig ner igen, barb bara kollade på mig och skrattade lite. Mitt hjärta for upp i varv, det är typiskt att hjärtat alltid drar upp i varv jättemycket innan jag ska göra något sånt här men direkt när jag börjar prata så lugnar det sig.
börjar med att säga Hi everyone, jag ska dra detta på engelska. "My name is tomas Aronson and I am the swedish exchange student that the wachtendorfs is hosting this year." Redan nu ser jag att alla gamlingar lyser upp. Även min hostfamilj lyssnade glatt.
"I am leaving wednesday and I would like to thank Barb, Phil (or as you know him Paul) Då säger paul att det är ett inside joke. "Eric and especially Brett for everything they have done for me.
Här var det lugnt, jag pratade på som att det var bamse jag läste. Fortsatte,
"Giving me a room, feeding me(which cant be fun) Driven me to football or wherever i wanted to. Jag fick kyrkan att skratta också. Det var ett sådant gulligt ögonblick om jag fick säga det själv. (no homo)
"They have done so much for me and it was very easy to fit in the family with the music and sports interrest." Här nickade publiken och familjen.
"It did not take me long to get the "home" feeling, where I could go to the refrigerator without shame haha" (jag skrev faktiskt till "haha" i mitt tal. Det är här det blir tyngre.
Jag lägger min hand på Bretts huvud, "Lastly I would like to thank Brett again for the opportunity he gave me... Exakt här börjar jag harkla mig... Känner att det börjar komma. "the day he told his parents that he wanted a swedish boy for a year. (här var jag tvungen att sluta för att jag inte kunde läsa nåmer).
Tårarna rann och jag försökte uttala orden så gott som det gick. "I can proudly say that i have 2 families, i love you guys, I'll miss you and youre always welcome to sweden"
Satte mig ner, jag kollade på familjen, paul kollade ner, brett kollade ner och Eric kollade ner, jag såg att de var rörda. Den enda i familjen som riktigt visade var Barb som lät sina tårar rinna. Jag fick en kram av barb, en tröstande kram. Vi tröstade varandra lite eftersom båda grät.
kollade runt, hela kyrkan hade en tår i ögat.. Det var ett speciellt moment. Verkligen ett speciellt moment.
Hörde många snyftanden hela tiden ut, det tog säkert 10 minuter och sen vänder kvinnan framför oss och säger, "guys, stop it, you make me cry"
Jag får kramar av folk jag bara pratat med förut. Fick också några "god bless you"
Sen går jag ut, en dam kommer fram till mig och säger, "jag känner inte ens dig och jag gråter" och kramar mig.
Oj oj oj vilken dag, jag är glad att jag tog tjuren i hornen och ställde mig upp inför hela kyrkan. Det var verkligen det bästa stället att säga det på också. Ville ha det också, att andra förstod hur stort det är av dem att ta emot en ungdom i 1 år.
Jag måste sova, ska avsluta snyggt, ni alla vet väl vem kobe bryant är? Visste ni att jag gick på prom på skolan han tog studenten på och gick direkt till NBA?
Ring mig när ni gått på samma bal som kobe bryant gick på.
Peace
Kommentarer
Postat av: Mamma
Jag gråter också bara av att läsa. Fantastiska människor
Postat av: Pappa
Grymt Tomas, pappa är mycket stolt över dig.
Trackback
