1st in sweden

Ska cykla ner till pappa, han kommer hem och jag ska bädda sängar. Det kommer aldrig vara lika jobbigt att bädda en säng som ikväll. Gråt, skratt och roligt ska bort och nytt ska in..

Det här med musik är det bästa som finns, allt går att lösa med rätt musik vid rätt tillfälle. Glömma, komma ihåg det fina man hade, skratta åt sjuka grejer man gjort..

Ett citat mitt liv kommer kretsa runt.

man vet inte vad man har förrän man har förlorat det eller
you dont know what you got until it's gone på engelska.

Innan jag for till USA var dessa ord inte så viktiga för mig, mitt liv i Sverige var nästan perfekt. Jag hade det mesta man behövde. Vänner, familj, en bror att se upp till. (kommer få höra det). Ett boende på hertsön som är bästa stället att växa upp på i Luleå. Allt var bra.

Sen åker man till USA, "drömmarnas land" som de säger. Klart man kan få bra drömmar där också. Men det finns många som drömmer mardrömmar... Jag hade ett bra liv i usa. Aldrig lika bra som i Sverige, men det förstod jag innan jag skulle fara.

Livet som utbytesstudent är inte lätt. Spelar ibland ingen roll hur trevlig, rolig eller "ful" man är. Jag är riktigt glad att jag åkte till usa. Bästa jag gjort, det var en sådan upplevelse. En upplevelse som gjorde att jag kollar upp istället för att ducka undan jobbiga grejer. Man ser saker man aldrig sett förut. Man ser hur det är att vara ensam en lördakväll. Man ser hur det är att inte ha någon att ringa och prata med på riktigt när man är ledsen för att man sitter där. Att bli dissad av en som man litade på som jag skrev en kväll och inte kunna ringa någon annan.

Man ser som alla, man ser personer man inte såg på samma sätt som innan. Det är nog den bästa läxan jag fått av America. Min värdfamilj var fantastisk. Jag är riktigt glad att jag hamnade i den familjen och kommer hälsa på varandra förr eller senare. I alla fall jag.

Efter en speciell fredag ville jag till PDOL, Maggio, the ark spelade. Jag skulle dit! Efter att mormor kört dit mig dit i 30km/h så var bussarna fulla. Jag påpekade att det var skandal och busschauffören höll inte med mig. Efter en lång argumentation gav jag upp när han började prata om att det "var som en julhelg, svårt att veta om man behöver mer bussar" Jag påpekade att det har varit fullt på bussarna till PDOL varje lördag i 10-års tid och att det inte kan vara så svårt att beräkna att det behövs mer bussar än linjetrafiken. (lite vigel)

Det slutar med att jag får stå i en buss med vickan och hugo (cissi) och en massa grabbar. Sen kommer det en ny buss som är tom och plockar upp oss. Vi väljer bakre delen av bussen och jag fick berätta några klassiker.

Att inte Amerikanarna duschar efter idrotten
Att man kan ha styrketräning som ett ämne i skolan. Ja, de vanliga.

Sen skjiljer vi oss från varandra, jag hoppar in i en bil som carl kör. Det är dax att träffa Ericas päron, de jag bara skypat med. Erica var ju EN av mina "onlinevänner" i usa när jag hade tråkigt en lördag. Räddade mycket dödtid. Därför har jag pratat med hennes föräldrar. Båda dem har varit i USA och en av dem i pennsylvania.

Det här märktes när vi åt mat. Jag stannade upp efter ett tag, (det blir alltid såhär) och tänker att det bara jag som pratade i matbordet.

Efter vi lirat bomba röv ett tag var det dax att flytta oss mot området, jag var den enda utan förköp eller band så jag fick stå i kö. Verran hade just börjat spela så jag stod där. Sen rörde kön aldrig på sig.. Jag började kolla på klockan och fråga folk runt om kring. Enligt killen bredvid mig hade de problem med kortmaskinenerna. I slutet fick jag höra Maggios sista låt utan att se henne med en gnällande norsk bredvid mig. Jag frågade såklart om han var sosse efter vi kom in på brejvik-diskussionen. Det var han.

Alla norrmän är likadana typ, de älskar svenska brudar, att det är billigt och tror att de kan köpa sig till allt. Efter ett tag träffade jag ju polarna där inne. Då var det dax för the ark. Ett band som aldrig har varit dåliga som blir genialiska live. Det är så lurigt när man kan alla låtar eftersom de var med på hits for kids när man var liten.

Har bra träningsverk i vingarna eftersom jag lyfte upp Ericas lillebror som behövde 2 skallar för att kunna se scenen. Han fick 3-4 skallar när jag höll honom mot bröstkorgen.

Vi fick skjuts av ericas föräldrar. Vaknade upp med att Carl snarkade och vi tog bussen hem. Såklart hade de för lite bussar så det slutade med att jag åkte taxi hem. Det slutade bättre än anat.

Pappa, jag kommer alltid vara stolt.


RSS 2.0