Har 3 saker att skriva om. Alla tar minst 3 timmar att skriva om. Jag ska försöka få ihop pappas resa till USA så snabbt jag kan utan att glömma något så tar jag resten någon annan dag. Blir inga bilder eftersom han har dem.

Snabbt om mitt liv bara:
10 sidor spanskaläxa
Stort prov
debatt i engelska..(slutprojektet)

Allt ska hända imårn, blir en lång natt säger jag redan nu!

Jag och brett hämtade upp Pappa och Lena (pappas flickvän.) Ett varmt välkomnande, var runt 30 grader var det. Vi for och skulle hyra bil, de fanns 2 bilar, 2 stora badboys. De valde den större bilen, en truck var det faktiskt. Allt jag förklarar kommer det bilder på senare såklart =)

Sen drog vi till wawa, de tog en macka och jag väntade in grillningen senare på kvällen. Nu till det mer relevanta för er!

Första gången jag kom hit så kramade jag både värdpappan och värdmamman, barb sa" jag älskar att du kramar" och paul blev mest chockad att en man kramar en man som inte är släkt.
Det var exakt det pappa gjorde haha. Han kramade värdbror, värdpappan och värdmamman. De förstod då att jag inte var så konstig som kramade dem. Med tanke på att jag skulle bo under samma tak i 10 månader. Det är lika att få en bra relation direkt!

Vi pratade, pappa pratade lika mycket svenska som engelska! Lena hjälpte Sture när det behövdes och jag var där och hjälpte samtalen att flyta på. Det är det jag är glad att jag fått från mina föräldrar. Det spelar ingen roll hur kassa de är på ett språk, de snackar ändå. Speciellt pappa. Hade blivit tungt om pappa börjat skämmas över att han inte bra engelska och blivit tyst som väldigt många blir!

För att inte tråka ut er ska jag lägga in en bild från skolan idag.

Jag blev trött under fotolektionen eftersom jag inte hittade en bild till mitt projekt. Försökte hitta en bra batman-bild men de gick inte så bra. När han frågar vad jag gör så säger jag bara att jag läser pappret. Nog har man varit med förr

Jo, nu var presenterna utdelade till värdföräldrarna och vi skulle sätta oss ner för middag, En klassisk amerikansk middag. Burgare. Dock var det inte den burgare jag är van med på typ wendys (deras max) där de matar på ost och värmer i mikron.

Det var bra snack, hela kvällen gick väldigt bra och de tyckte att pappa var en rolig profil. Det bästa är när han snackar svenska med dem och tror att de ska förstå..

Prom var han på, tog 300 bilder med sin nya kamera. Kom ihåg kamera... Promen skriver jag om en annan dag liksom en nöjespark jag var på!

Efter prom skjutsade Brett mig, pappas flickvän och pappa till tåget som skulle ta oss till Philly! Efter 2 timmar började jag tänka. Vi kom närmare och närmare philly, mer fattiga människor i mindre hus... Men om man kollar på folket som bor där, 100% svarta människor såg jag faktiskt i de små husen. Vissa satt på trappan, vissa hoppade hopprep med mamma och pappa. De var riktigt glada familjer. De sitter inte vid datorn som jag gör nu utan de spenderar tid med familjen på trappan. De kanske inte har en dator men de är säkert lyckligare än oss med datorer och teknologi till nacken!

Vi kom fram till philly, hittade vårat hotel som var riktigt nära. Vi hade en karta om jag inte kommer ihåg fel. Vi checkade in och sov ett tag, jag behövde det efter igår (prom, balen)

Sen gick vi runt i philly på kvällen.. Vilken stad philly är, speciellt by night. Många uteliggare, folk höga på crack som har mord i blicken. Ja, man ser då verkligen allt.

På vårat hotel skulle vi äta middag andra kvällen. Vi går in, vi ser dubbelt så många kypare än det är på ett vanligt ställe. 4 kypare ställer oss runt vårat bort jag förstår först inte något. Det visade sig att de sköt in stolen för oss. Det ska alltid vara en första gång.

VI fick vatten och bröd, gott vare, getost! Det visade sig att vi betalade för vattnet, brukar man inte göra på de restauranger jag brukar gå på. Men jag betalade inte som tur var =)

Jag beställde pasta, citerar pappa: "det smakade bättre än det såg ut, såg ju ut som chili con karne" Det var nog första gången jag skrattade riktigt mycket till något min pappa sagt på 9.5 månader. Mamma ligger på samma nivå.

Utöver våra kypare hade vi en speciell. Han kallade pappa för big boy och det fann jag extremt roligt eftersom pappa inte förstod innan vi förklarade för honom.

När de beställde vin så sa jag att jag ville ha coke istället för vin. Kyparen var rolig och drog något skämt som jag inte kom ihåg, inget fantastiskt skämt. Sen 5 minuter senare kom han och bad om ursäkt. Då kände man sig kunglig. Han bad aldrig om ursäkt till big boy.

För att ni inte ska somna, bild

Lena, toam och big boy på stan, kväll och efter det här var Lena trött så jag och pappa tog lite välförtjänst bonding time. Lite pappa-son stund kan man kalla det. I Sverige gör man det på hockeyringen, i USA gör man det på ett hamburgerställe, vi drog på wendys och tog en burgare.

Efter ett bra prat om livet var det dax att sova.
Jag hoppa över mycket i resan men det hade tagit mig 2 veckor att skriva och jag har bara 2-3 timmar!

Nu var det Måndag, mina klasskompisar var i skolan, toam var i philly och hade ingen ursäkt men det löste han i skolan dagen efter med sitt nylle.

Vi går på stan och handlar lite kläder, det är som sagt billigt i USA. Hitta lite saker och pappa gick lös. Det behövdes också. Tur att det finns kredit ;)

Här kommer det bästa med hela resan

I alla fall, nu var det dax, väskorna var packade, vi checkade ut och de ringde en taxi åt oss. Vi satte oss i taxin, jag satt framme och jag började snacka med grabben som körde. Han hade inte fått en körning på 1 timme så han var glad att se oss. Efter vi betalat 7 dollar för resan (billigt i usa) så hämtade vi biljetter och jag sa hejdå till Lena och Sture, jag tog mitt tåg hem och de tog sitt till New York. Men innan det så säger pappa till mig: Vars är kameran?!?!

Vars är kameran? Har du den Tomas? faaaan... Det visade sig att den var i taxin som vi hoppade ut från 15 minuter sen. (det är ingen billig kamera vi pratar)

Jamen perfekt, En taxi, vi vet inte ens märket på företaget. Det enda jag visste var att han var från south philly och såg indisk ut.

Så pappa skrang ner, jag sprang ner och försökte hjälpa honom att hitta taxiföretaget.. Men ingen av dem kände jag igen. Inget alls...

Pappa säger att den är borta, tyvärr och jag blir ledsen, förstår om han blev mer ledsen.

Jag hoppar på mitt tåg, jag kommer på nya idéer hela tiden om hur vi kan få tag i kameran. Om killen i taxin är ärlig nog att ge tillbaka den. Han har ju ingen aning om vilka vi var och vi om honom. Grejen är att jag inte kan ringa dem och berätta om mina idéer. De kan bara ringa mig.

Jag ringer rosetta och förklarar läget, hon blir också ledsen för vår skull. Det var faktiskt inte bara kameran som var borta! Minst 1000 bilder var också borta från min prom+deras vistelse här. Det var kaos.

Jag får en snilleblixt igen, jag kollar min plånbok och hittar en lapp där det står vilket hotel jag bodde på. Jag ringer dem och en iransk kvinna svarar. Hon måste ha trott jag att jag ett psyk. Det största problemet är att jag vill uttala mitt namn som det låter, Tomas Aronson. Och då förstår de aldrig vad jag säger "my name is tomas Aronson" funkade inte...

Ringer samma nummer igen, en grabb svarar denna gång och jag presenterar mig med mitt Amerikanska namn "Thomas AAronson" Jag förklarar läget och frågar om han visste vilket taxiföretag denna kvinna ringde för att skicka oss en taxi, han säger att de alltid ringer samma företag vilket gör mig lycklig. Han gav mig numret till företaget och jag ringer dem.

Denna kvinna svarar, förklarar problemet och hon skickar mig till nästa person. Jag förklarar igen och hon säger de magiska orden. "vi har din kamera här, när vill du plocka upp den?"

Jag hoppar av nästa station och ringer rosetta, hon går in på skype och ringer Lena och smsar henne. Hon verkar inte ha fått dessa SMS eller att någon ringde henne. Jag frågar en konduktör om när nästa tåg går till philly, på 10 min om du hoppar av nu. Jag var helt överlycklig, slog på lite Jay z och chillade i värmen. Micke ringde och han berättade om sina i-landsproblem. Bra snack dock.

Toam var på äventyr, han skulle få tillbaka pappas kamera, jag kände mig som macgyver, heaton, zlatan på samma gång. Jag var på G.

Jag hoppar på nästa tåg, träffar samma snubbe vi åkte dit med han hjälper mig vars jag ska gå i philly senare. Jag får en sådän där "rädda dagen" moment igen. Vad är det som händer? Jag har på min "car songs baby" lista på ipoden, I am the one and only låten kommer upp... Det kunde fan inte bli bättre. Satte på mina brillor och gled in till philly nöjdare än aldrig förr.

Ringer upp företaget igen, hör inte riktigt vad killen i telefonen säger, han säger dock att jag borde komma in runt klockan 6-7 för att kameran är på flygplatsen. Spelade ingen roll för mig, jag skulle ha tillbaka kameran.

Jag kommer in till philly, ensam denna gång. Jag klarar mig alltid brukar jag säga, kom jag hit ensam kan jag klara mig några timmar i philly.

Det var varmt, riktigt varmt. Tur att jag hade mina brillor med mig, jag hade adressen till stället jag skulle hämta kameran. Jag börjar med att fråga några personer om vars jag ska. De säger att jag ska gå 10 blocks åt det hållet. Nästa person säger att jag ska gå 6 åt det hållet. Det är varmt, än är jag på G. Det bästa var nog att pappa inte visste att jag skulle rädda dagen, han var ju på väg till New York!

Efter 1.5 timmes vandrande så hittar jag en donken. Beställer en cheese och shake. Får en dubbelburgare för priset av en klassiker. Shake hade de inte, de hade dock något annat. Såg exakt ut som en milkshake så vafan, klart jag tar den för samma pris.. Får den, dricker och 3 sekunder senare börjar det smaka kaffe.. Jag hatar kaffe.

Jag drack upp den, den smakade inte så mycket kaffe+att burgaren var riktigt varm så jag var tvungen att kyla ner.

Sen började jag vandra igen. Frågar bara affärsmän, de har bättre koll i allmänhet. En gubbe säger, du kanske vill ta en taxi, det är 10 blocks åt höger. Jag tar ingen taxi, taxi är för mesar tycker jag.

Sen kommer det en affärsman. "ursäkta mig.." hinner jag säga, han säger bestämt "NEJ" sen visar jag mitt papper och han säger, "oj, jag trodde du ville ha pengar, det är många som ber om pengar" SJUKASTE DISSEN, ser jag ut som en uteliggare?! Frågade honom faktiskt, "vadå, ser jag ut som en uteliggare eller?"

Han måste ha ljugit om gatorna eller varit från månen för hans directions var helt åt skogen. Han ba" men gå 10 blocks rakt fram, sen svänger du höger" Jag gjorde såklart det. Människan är beroende av att lita på andra människor.

Sen hittar jag denna 30åriga kvinna, lite ghetto var hon. Hon ba: Följ med mig så ska jag visa dig vars du ska. Hon drog upp mig 5 blocks och skickade mig vänster. Hon förklarade att jag var på 1000 och jag skulle till 2000.. Det är ganska många blocks.. Typ 10, 20 skulle det visa sig.

Jag har ju 8 minuter kvar på telefonen, jag går in på typ "ica"  och köper nya minuter.. Dock blev det inte som vanligt så jag försökte kolla om jag kunde snacka upp mina 8 minuter och sen få 300 nya.. Jag ringde jenny och vi snackade skit i 8 minuter, berättade om mitt äventyr. Sen avbröts samtalet. Det var Pappa som ringde och frågade om jag var framme. Han sa direkt att han stannade kvar i Philly, han hade kameran...

Jag blir så besviken, ledsen och lite arg på livet. Var ganska roligt också. Toam på äventyr i philly, gått i 4 timmar för att hitta ett kontor. När jag är 10 minuter från kontoret ringer pappa och berättar att jag gjort allt i onödan...

Jag förklarar för honom att jag gått runt i philly i 4 timmar helt i onödan, han va ju också kvar i philly så jag försökte hinna träffa honom en sista gång. Tänk bara om jag hade kunnat ringa, allt hade varit lugnt då.

Efter jag gått 10 minuter mot skyskraporna vinkar jag en taxi, han stannar mitt på gatan, pappa ringer igen och jag berättar att jag är påväg igen. Han hinner inte stanna där eftersom hans tåg gick.

Get taxigrabben 10 kronor i dricks och glider in, besviken, fick inte rädda dagen. Frågar när nästa tåg går, den gick nyss så du måste vänta 1 timme. Perfekt.

Jag ringde barb hela tiden också och informerade om min resa runt philly.
Det som var så perfekt var ju såklart att en ANNAN KAMERA hade kommit in den dagen som grabben jag pratade om typiskt nog trodde att jag ville ha tillbaka. 1 på 1 million.

Jag blev inte en hjälte idag, men jag har då lärt mig en sak. Man kan lägga citat på allt man gör här i livet. Här kommer mitt:

Det är tanken som räknas