Dagen 7/1/11 kommer nog att bli den mest ledsamma dagen i usa. Efter skolan 2.40 så kom jag hem, satte mig vid brett i soffan som spelade fifa. Loggade in på facebook och fick en chock.. En sak som jag aldrig trodde skulle hända. Jag gick in på mitt rum och läste vad de stod på morfars logg. Jag förstod att de var något hemskt när jag läste, går inte att bota eller ta bort så jag lämnade vardagsrummet eftersom jag inte vill gråta inför folk gärna..

Jag grät konstant i 10 minuter i täcket runt om mig, loggade in på skype i all hast för att prata ut med någon. Min pappa var inne, ringde 10 signaler och ingen svarade.. Efter 14 så så svarade han, "Hej tomas." Jag grät redan då och hans ton på rösten ändrades snabbt..Han visste inte riktigt hur han skulle trösta mig men han gjorde ett bra jobb efter omständigheterna. De gick inte att trösta mig. jag älskar dig pappa

Sen ringde mamma och hon var mer besviken på morfar för att han gick ut med de så plötsligt, de tycker jag också var klantigt. Jag hade inte velat se de en fredag efter en bra skoldag när jag hade planer inför kvällen...

Jag och mamma pratade i kanske 20 minuter och just nu var jag ännu med ledsen..

Ursäkta snoret men jag brydde mig inte så mycket just då och nu... Jag var helt torr i ansiktet och kunde knappt gråta mer för att jag de var slut...Vi kom överens att jag skulle ringa morfar, jag gjorde de. Just nu gråter jag inte

Morfar svarar och vi pratar om hur hemskt de är.. Sen tappar jag de igen och han blir lite chockad att jag är så ledsen.."de räcker med att jag är ledsen" De tror jag inte morfar. Jag älskar dig....De spelar ingen roll hur ofta du sagt att matte är enkelt när jag inte klarat matteproven eller när du tvingade mig att äta sill. De spelar ingen roll morfar


Jag smsar barb som är på jobbet istället för att säga de till värdpappan och brett. De känns som att vi klickar bättre. Båda är underbara agreed men hon är de närmaste jag har en mamma här borta.. Jag saknar dig

Hon ringer senare till resterande i familjen och paul kommer in snabbt och frågar hur jag mår.. Jag säger att de är okey. Jag kan inte gråta mer.. Sen efter 10 min så kommer barb in från jobbet. Hon for hem tidigare om jag förstått rätt.. Hon kramar mig inte, utan stryker mig på armen som bara en mamma kan göra och hon har ett kort samtal med min mamma över skype. Barb jobbar med dessa saker så hon vet hur allt funkar.

Jag for på en dans den kvällen (typiskt high school var de) och berättar om de senare... Har ätit upp de mesta av nutellan och chipsen.. Inte för att tröstäter. De var bar så gott

Big girls don't cry, but big boys can