Först ska jag ursäkta mig för alla stavfel för jag körde copy paste från mailet...

Jag ska förklara läget för er. Jag vet att ni inte kommer bli överlyckliga över detta men jag vill att ni vet och ni vill veta sanningen..

Jag har aldrig tänkt på att jag inte har så många vänner här i USA, jag har alltid suttit och gjort läxor. Allt började med footballen, hade inte tid med socialt umgänge, satt bara hemma och åt och pluggade, sov!

Nu när de har slutat och bretts och hans flickvän blivit tillsammans så gör vi inte så mycket tillsammans (vi 4a) Jag brett, janie och en tjej vid namn rebecca...

Brett åker iväg och är med henne. En lördag så frågade han mig och sa att de var lugnt om jag ville vara med mina polare Bara jag säger till värdföräldrarna.. Okey tänkte jag, de är kul!

Jag tänkte inte så mycket mer på det och for och bowlade med familjen...

EN dag hade soccerlaget (svensk fotboll) sin banquet (avslutningsmiddag) och när de var klart så frågade jag en grabb som jag tyckte om hyffsat. En grabb som jag trodde ville vara med mig och jag kunde hänga med.. Vi kom överens om att spela pingis på lördag, han skulle ringa mig

Fredag så har vi match i football som jag skrev till er. En grabb som jag sitter och äter med vid namn Carter.. Han säger, självklart kan jag skjutsa hem dig.. Vi vinner matchen och han drar utan mig. Jag såg honom inte och har inte hans nummer. Ringde till bretts pappa och bad han hämta mig.. For hem och tänkte inte så mycket på de

Samma dag så jobbade brett kväll som servitör och jag ville göra något. Less på att sitta hemma och chatta med kompisar. Jag frågade några grabbar från skolan om de vill se en pjäs med mig, han svarar, jag ser inte pjäser och ska chilla ikväll.. Happ, chattade hela kvällen

Sen Lördag, så far jag och brett och gymmar stenhårt på morgonen, kommer hem och då skriver  rebecca till mig om jag vill fara med henne och tim. självklart, far dit och allt är bra. Bretts pappa frågade när vi skulle hem, och vi svarade att de tar 2 timmar. Sen far vi till starbucks efter showen som tar 2 timmar och sitter där i ca 1.5 timme och jag kommer på att att jag måste ringa bretts pappa eftersom jag sitter här. (är inte van att behöva säga vars jag är på samma sätt) han var ganska besviken men inte farligt. Bad om ursäkt och de var lugnt.. Sen for vi hem och de var inget med mer det.. Han sa att han gillade att jag var med vänner för all del men att jag måste förklara att jag inte kommer hem och måste berätta allt. Jag sa att jag vet och att jag ska försöka att göra de nästa gång..

På kvällen så väntar jag in att grabben ska ringa mig så jag sitter och väntar.. Ingen ringer och senare på kvällen så ser jag att en tjej och några grabbar blir taggade i ett facebookinlägg ( de skrev hans namn i de) "de var kul på bion med ....... Så en massa personer.. Jag mailade honom

"Hoppas att de var kul på bion! " fick ett svar.. "Tomas haha, var du också på bion??"
Svarade : jävla idiot, jag satt hemma ensam och väntade på att du skulle ringa... Han ba förlåt, min pappa sa att jag inte kunde ha vänner över...
Svarade honom: Jag vet inte hur de funkar i usa men i sverige och resten av världen så säger man till en kompis att man inte kan hänga..
Han sa kanske förlåt och att han var ledsen 10 gånger... Förklarade för honom..

Att jag frågade honom eftersom jag trodde att han var riktig men jag hade fel.. Jag hade fel eftersom jag trodde han var en riktig vän. Riktigt besviken på han sa jag rakt ut..

"jag är kanske inte världens coolaste grabb och alla vill hänga med mig men jag trodde att du ville.. jag vill inte vara en ryggsäck på alla. Jag vill ha riktiga vänner, inte bara de som jag säger hej till på skolan.. De är inte riktiga.."

Han sa att han ville vara min riktiga vän och sånt men... vill han verkligen de? Jag vet inte

Jag snackade med en tjejkompis hela kvällen som var ett riktigt bra stöd till mig.. Hon satt uppe med mig till 7 på morgonen.. Jag grät med henne den kvällen, erkände först inte inte att jag grät eftersom jag inte gillar att gråta inför personer.. Jag grät sen i skype inför henne och allt var bara tråkigt och jag var nere. Visste inte vad jag skulle göra..Brett kom hem ca 12 från sin dans med sin flickvän han var med.. Sa inte ens hej eftersom jag inte ville gråta inför honom..  Tack Elin

Steg upp klockan 2 på dagen, sov gott men hade ont i ryggen men inge farligt.. åt en bra frukost och satte mig vid datorn..

Skrev lite till brett om randomsaker, tex om dansen var bra och sånt.. Han var glad. Jag bestämde mig för att berätta för honom hur jag kände efter allt...

Förklarade om carter om bilen och alex och bion.. Han höll med mig och sa att de var idioter.. De är kompisar men ändå inte.. De är som amerikanska vänner (fejkvänner)

han förstod allt, jag sa att jag inte har några riktiga vänner förutom de 4 och sa att new hope var feik.. Han höll med i allt jag sa och berättade att hans bror var likadan.. Han slutade vara med killkompisar lika mycket och började vara med tjejer eftersom de är mer riktiga. Håller med riktigt mycket eftersom han har rätt, jag grät lite och sa att jag grät till honom

Han kom till mig efter ett tag och jag grät lite.. De var inte kul, men jag överlevde. Han gjorde en handskakning men jag vill bara krama honom men de var inte läge för de..

Vid middagen så kom brett in till rummet, han sa att de var middag och jag kollade bara på honom och han såg att jag snackade skype och han förstod. När jag kom till bordet så sa inte hans pappa så mycket, de var som att han förstod eller att brett förklarade för honom läget snabbt. Jag vet inte

Detta mail var först till min mamma och pappa men jag valde att publisera det för alla kompisar också

Jag gråter inte ofta men när jag gråter så jag känner jag mig fri, att gråta är skrämmande bra.

Varför jag inte ville publisera detta för alla först var för att de som läser bloggen kommer fråga och sånt (Vilket är jobbigt) Men men.. Nu vet ni hur jag har de..

Carter som jag skrev om innan smsade mig på kvällen (eftersom brett frågade varför han inte skjutsade hem mig, han bad om ursäkt)

Jag vet inte vem man kan lita på i detta land, de är bytesveckor i familjerna i usa. Värre än på jula! Jag älskar min familj och de är inget fel på dem..
Föresten.

Jag har lärt mig så mycket av denna resa, de är sinnessjukt. Visst hade de varit skönt att sitta med sina nära och kära men jag ångrar mig inte en stund..Jag ångrar mig inte en sekund..Inget..

"What doesn't kill you makes you stronger"
Jag är stark

Jag älskar er
jag klarar mig alltid.... de vet ni